Lastsäkringsutrustning
Innehållsförteckning
Här kan du snabbt hitta det du söker efter!
Den lastsäkringsutrustning som väljs för säkring av gods måste vara den som är mest lämplig för den aktuella situationen och beror såväl på egenskaper hos gods och lastbärare som på vilka transportmedel som ska användas. Lastsäkringsutrustningen måste vara tillräckligt stark och vara i fullgott skick.
För lös lastsäkringsutrustning som används för att säkra gods ska styrkan kunna visas antingen genom certifikat eller företrädesvis, där så är tillämpligt, genom märkning i enlighet med lämplig standard.
För andra låsningsdon eller förstängningsanordningar, såsom t.ex. A-bock, ska styrkan enligt EU BPG intygas genom certifikat. För friktionsmellanlägg av andra material än gummi ska friktionsfaktorn intygas genom certifikat från tillverkaren. Undantaget från kravet på märkning är kilar och tillfälliga träkonstruktioner.
Kontaktuppgifter
Kontaktperson
Telefonnummer
E-postadress
Adress
MariTerm AB
Sporthallsvägen 2A
263 35 Höganäs
Lastsäkringsutrustning till förstängning av gods
Förstängning av gods innebär att lasten förhindras att röra sig genom utfyllnad eller direkt placering mot starka konstruktioner på lastbäraren. Sådana konstruktioner är exempelvis framstam och sidolämmar på en trailer, väggar och dörrar i en container eller fasta kantlister längs lastbärarens sidor.
Gods som lastas tätt mot framstam och sidolämmar på en trailer, väggar och dörrar i en container eller fasta kantlister längs lastbärarens sidor kan anses som förstängt om det sammanlagda fria utrymmet i sidled respektive längdled inte överstiger 15 cm. Förstängning av gods är den enklaste och billigaste metoden och bör därför alltid användas om det är möjligt.
Utöver fasta förstängningsdetaljer är vissa lastbärare även utrustade med speciella fästen för avtagbara stöttor, vilket ökar flexibiliteten och underlättar lastsäkringen vid transporter där hela lastbärarens yta inte fylls ut. En annan vanlig förstängningsmetod är utnyttjandet av träreglar, som anpassas till lasten. Beroende på regelkonstruktionens utformning kan godset förhindras att antingen glida och/eller tippa. Utfyllnad med tompallar eller luftkuddar kan också användas.
Stolpar och stöttor
Stöttor förekommer i en rad olika utformningar och användningsområdena varierar beroende på placering och styrka. Stöttor utmed lastbärarens sidor används huvudsakligen till att förstänga gods på öppna lastbärare, t.ex. vid transport av timmer eller annat långgods. Andra lastbärare är försedda med hylsor i flaket som kan användas för flyttbara stöttor vilket ger stor flexibilitet.
Flyttbara stöttor är särskilt användbara vid transport av gods med hög densitet, som metall- eller stenprodukter eftersom dessa kan behöva lastas med stort mellanrum mellan de olika lastenheterna. De flyttbara stöttorna kan användas för att hindra glidning och tippning framåt, bakåt eller åt sidorna.
Styrkan i respektive stötta anges av tillverkaren och denna information måste finnas tillgänglig vid lastningen. Det är också viktigt att känna till att stöttans styrka avtar ju högre upp belastningen sker. Maximal belastning brukar därför anges vid en viss höjd över flaket.
Några exempel på olika former lastsäkringsutrustning i form av stöttor och stolpar är godsstöttor för lätt gods, spärrbommar, klämbalkar och dubbelgolvsbalkar.
Luftkuddar
Luftkuddar, eller godsskyddskuddar som de även kallas, är en vanlig form av lastsäkringsutrustning som används för att fylla ut fritt utrymme i lasten. De används oftast för att fylla ut fritt utrymme i sidled men kan även användas för att fylla ut fritt utrymme i längdled, t.ex. i en container. Luftkuddar finns i olika storlekar och styrkor (sprängtryck).
Det är viktigt att luftkuddar blir fyllda till rätt tryck, vanligtvis mellan 0,1 till 0,3 bar. Om trycket blir för stort kan de explodera under transporten, t.ex. till följd av stora temperaturvariationer. Det är också viktigt att luftkuddarna skyddas från spetsiga föremål och vassa kanter för att undvika punktering.
Notera att luftkuddar aldrig får placeras direkt mot lastbärarens dörrar eftersom dörrarna då riskerar att skjutas upp med en våldsam kraft. Kuddar som ska fylla ut fritt utrymme i längdled placeras därför i stället lämpligen innanför den sista sektionen i lastbäraren.
Luftkuddar bör undvikas i lastbärare med mjuka sidor.
Tompallar
Ett lämpligt sätt att fylla ut fritt utrymme i lasten för att åstadkomma en korrekt lastfördelning på lastbäraren i kombination med tät packning av samtliga kollin är att använda kantställda tompallar. För att godset ska anses vara förstängt krävs att det fria utrymmet maximalt uppgår till 15 cm, vilket baserats på EUR-pallens höjd.
Om kantställda tompallar används som lastsäkringsutrustning vid förstängning mot lastbärarens dörrar finns det risk för att dessa faller ut då dörrarna öppnas. För att undvika olyckor ska dessa därför säkras exempelvis med spännband eller rep alternativt placeras de längre in i lasten.
Träkonstruktioner
Träkonstruktioner av olika slag, platsbyggda eller förtillverkade, kan med fördel användas för förstängning som lastsäkringsutrustning.
För att inte skapa punktbelastningar bör tvärställda reglar användas som avbärare mellan distansreglar och gods liksom mot lastbärarens väggar. Virkesdimensionen i såväl enkla som mer omfattande förstängningar bör vara minst ca 50 x 100 mm (2″x4).
Vid lastning i containers kan gods med begränsad vikt förstängas mot rörelser i längdled genom att tvärgående reglar förs in i containers korrugering. Reglarna hålls uppe med vertikala plankor eller rep. Normalt används reglar av dimensionen 100 x 100 mm (4″x4). En sådan regel kan förstänga max ca 5 ton gods mot rörelse i längdled. Förstängningseffekten är större ju närmre golvet regeln placeras.
För att undvika spridning av skadeinsekter vid export av gods utanför Europa ska trävaror som används för emballage eller förstängning vara värmebehandlade och märkta enligt standarden ISPM 15. Detaljerade anvisningar och krav finns på Jordbruksverkets hemsida.
Även olika typer av pappkonstruktioner kan användas som lastsäkringsutrustning för förstängning av gods. Notera dock att de endast har en begränsad styrka. Eftersom kartong är uppbyggt enligt ett särskilt profilmönster är materialet känsligt för hur det belastas.
Surrningsutrustning för lastsäkring
Surrningsutrustning för lastsäkring förekommer i en mängd olika material, styrkor och utförande vilka är mer eller mindre lämpliga för lastsäkring av olika typer av gods. Vid val av typ och styrka på surrningsutrustning måste hänsyn också tas till styrkan i lastbärarens surrningsfästen. Surrningsutrustning med olika styrka och av olika material bör inte kombineras för lastsäkring av en och samma lastenhet.
Många länder kräver att lastsäkringsutrustning ska vara märkt. Genom EU-direktivet för flygande inspektion kommer det att bli krav på att lastsäkringsutrustning som används under vägtransport i Europa ska vara märkt med sin styrka i enlighet med de europeiska standarderna EN 12195-2 för spännband, EN 12195-3 för kätting respektive EN 12195-4 för wire. Det finns andra standarder som gäller i andra delar av världen.
Spännband med spännare
Spännband med spännare är en mycket vanlig typ av lastsäkringsutrustning som används i många sammanhang och vid olika typer av lastsäkringsarrangemang, både på land och till sjöss. Utrustningen består av två delar, den korta delen som är fäst i spännaren och den långa delen som är helt fristående. Båda är försedda med krokar i ena änden.
Spännband förekommer i många utföranden med varierande bredd, längd och styrka. Den vanligast förekommande spännbandsutrustningen har en brottstyrka på ca 4 ton, vilket ger en säker belastning LC/MSL på mellan 1 600 daN och 2 000 daN beroende på vilka regler som tillämpas.
Förspänningskraften betecknas STF och är normalt max ca 350 daN, vilket uppnås med en handkraft SHF på 50 daN. Enheten daN anges för krafter och styrkor och 1 daN är ungefär lika med 1 kg.
Spännbanden är känsliga för vassa och spetsiga kanter som med tiden gör att de slits ut eller brister. Smuts och en del kemikalier är andra exempel på faktorer som påverkar bandens hållfasthet negativt. Det är därför viktigt att kontinuerligt undersöka och bedöma eventuella skador och tecken på funktionsnedsättning. Utrustning som inte längre anses uppfylla kraven för säker transport ska kasseras eller repareras.
För att skona spännband mot skarpa kanter och hörn kan slitskydd och olika typer av kantskydd/kantprofiler användas för att förhindra att bandet går av.
Enligt den europeiska standarden EN 12195-2 ska spännband vara märkta enligt nedan.
Förklaring:
1 daN = 1 kg, LC = Lashing Capacity = Tillåten belastning = 1600 daN (1600 kg) (på sjön MSL = Maximum Securing Load), STF = Standard Tension Force = Förspänningskraft = 400 daN (400 kg), SHF = Standard Hand Force = Handkraft för vilken spännaren är dimensionerad = 50 daN (50 kg),
Kättingsurrning
Kätting används huvudsakligen för säkring av tungt gods som kräver extra styrka i lastsäkringsarrangemanget, som t.ex. fordon, projektlaster och maskingods. Även för gods som kräver extra slitstark lastsäkringsutrustning som betongelement och stenprodukter används ofta kätting.
Kättingar förekommer i olika materialkvalitet och dimensioner liksom med korta respektive långa länkar och valet är beroende på användningsområde. När lastsäkringen kräver att kättingen passerar över en skarp kant finns det risk att länkarna i en långlänkad kätting böjs eller knäcks och då är det lämpligare att använda kortlänkad kätting. Kortlänkad kätting väger dock något mer än långlänkad med samma styrka.
Vanliga kättingdimensioner för lastsäkring vid vägtransport är 8 eller 10 mm kortlänkad kätting medan långlänkad kätting 9, 11 eller 13 mm ofta används för lastsäkring vid sjötransport. Kättingens styrka avgörs dock inte enbart av grovleken på länken utan även kvaliteten på materialet har betydelse. Vanligast för kätting som används för lastsäkring är material som betecknas med klass 8, men även andra klasser förekommer. Kättingar av klass 10 är 25 % starkare än kättingar av klass 8 med samma dimension. Den som utför lastsäkringen ska därför utgå från kättingens märkbricka, vilken anger kättingens styrka, MSL/LC.
Förklaring:
1 daN = 1 kg, 10kN = 1 ton, LC = Lashing Capacity = Tillåten belastning = 63 kN = 6,3 ton, STF = Standard Tension Force = Förspänningskraft = 1600 daN (1600 kg). Tillåten belastning kan uttryckas som LC, MSL eller SWL, tillåten belastning är 50% av kättingens brottstyrka, MCL. Brottstyrkan i denna kätting är således 12,6 ton.
För att få förspänningskraft i kättingsurrningar används vanligtvis en handspännare i form av en vantskruv (spärrbjörn) eller en björnspännare (spännbjörn). Tryckluftsdrivna maskinspännare (Speed-lash) används främst vid säkring av gods ombord i fartyg.
Wire
Wiresurrning är vanligast förekommande som lastsäkringsutrustning vid säkring av maskingods och projektlaster vid sjötransporter. De säkras då vanligen med wirelås och spänns med hjälp av en enkel vantskruv. Det är viktigt att applicera wiresurrningar rätt för att erhålla så liten förlust av styrkan som möjligt i arrangemanget. Det är också viktigt att wirelåsen placeras rätt med ”nacken” mot sin korta ände, se skisser nedan, samt att gängorna i låsen är smorda.
Kontakt
Skicka ett meddelande
Kontaktuppgifter
Kontaktperson
Telefonnummer
E-postadress
Adress
MariTerm AB
Sporthallsvägen 2A
263 35 Höganäs